En gemensam historia
Finland och Sverige
”Finländarna är häpnadsväckande vilda och vederstyggligt fattiga” skrev den romerske historikern Tacitus 98 e. Kr. Samtidigt uttryckte han sin beundran för detta folk som levde befriade från materiella önskningar och struntade i både människor och gudar. Men Tacitus hade fel. Arkelogiska fynd visar att finländarna varken var isolerade eller ointresserade av handel.
Så småningom skulle också den kristne guden göra sitt intåg i deras liv genom fredliga kontakter med kristnade folk och något mindre fredliga svenska korståg. Handelsförbindelserna ledde till att landområdena på ömse sidor om Östersjön integrerades med varandra. Vid slutet av 1200-talet hade stora delar av nuvarande Sverige och Finland enats till ett gemensamt kungarike. När det blev för trångt i den västra delen av riket sökte några av invånarna lyckan i de glesbefolkade områdena längs Finlands kust och därmed bildades de svenskspråkiga områden som fortfarande finns kvar. På motsvarande sätt sökte sig många finländare till Sverige. Tack vare dessa och deras efterföljare har vi dag ord som pojke, kängor, ”kola av” och rappakalja.
Vattnets betydelse
Folk och länder hölls vid den här tiden samman av vattenvägarna. På grund av Östersjöns stora betydelse kan man säga att riket vette åt öster – Åland och sydvästra Finland hörde till Sveriges kärnområden. Även om man inte talade samma språk i de olika landsändarna var likheterna större än skillnaderna. Bönderna i Sverige och Finland betalade samma skatter, lydde under samma lagar och skrevs ut till samma krig.
Det visade sig många gånger att försvaret av Finland var otillräckligt. Som mest kännbart blev det under den ryska ockupationen som brukar kallas ”stora ofreden” (1713–1721). Det har sagts att det som skedde under stora ofreden inte var värre än under andra samtida krig, vilket nog knappast var en tröst för de människor som var tvungna att försörja en ockupationsarmé på 20 000–25 000 man och utstå allehanda övergrepp.
Försvarsplanen för Finland
Försvaret av Finland var av ytterst stor betydelse för hela riket. På 1300-talet började den svenska kungamakten uppföra tre borgar i Finland: Åbo slott, Viborg, och Tavastehus, och på 1400-talet uppfördes Olofsborg i Savolax. I och med freden i Stolbova 1617 utestängdes Ryssland från Östersjön och Sverige började närma sig målet att göra Östersjön till ett alldeles eget innanhav. När ryssarna inte längre kunde landstiga minskade risken för invasion, även om den inte försvann. Stora nordiska kriget innebar emellertid slutet på Sveriges östersjödominans, och Peter den store började dessutom anlägga St Petersburg på före detta svenskt territorium innan freden ens var undertecknad. Under Hattarnas krig med Ryssland ockuperades Finland igen (den så kallade lilla ofreden 1741–1743). Det var uppenbart att det krävdes en omorganisation av det finska försvaret.
Sveaborg – en så kallat ointaglig fästning
1748 började fästningen Sveaborg byggas vid inloppet till Helsingfors. Fästningen skulle både fungera som gränsförsvar och som en bas för skärgårdsflottan. Den byggdes enligt de allra senaste militärtekniska idéerna och ansågs ointaglig. En skärgårdsflotta hade funnits länge, men den fick allt större betydelse under 1700-talet. Det fanns ett behov av mindre skepp som kunde manövreras och användas för strid i skärgården. Efter skärgårdsflottans framgångar i slaget vid Svensksund 1790, stärktes tilltron till dess förmåga än mera. Försvarsplanen för Finland byggde på Sveaborg och skärgårdsflottan. Det fanns inte tillräckligt många soldater i riket för att kunna stå emot ett anfall av en rysk armé som troligen skulle vara numerärt överlägsen. Grundtanken var därför att Sveaborg skulle hålla stånd i händelse av ett ryskt anfall vintertid, men att armén skulle retirera. Med hjälp av skärgårdsflottan skulle förstärkningar från Sverige sedan anlända och ryssen skulle drivas tillbaka.
Detta var planen – utfallet blev något annat.
Referens
Armémuseums katalog om utställningen ”Sveriges sista stora krig”. Författare Anna Maria Forssberg och Anders Åborg. Ansvarig utgivare Staffan Forsell.